torsdag 2 oktober 2008

A near-life experience...

Tillbaka i Denton, TX nu. Den sista spelningen blir ikväll på Dan´s Silverleaf nere i stan. Galenskaperna fortsätter att regna över oss. Pittsburgh, Bloomginton, Chicago, Cape Girardo... Vi har passerat fler Collagestäder med filmiska idiotsituationer som följd, vi har bott i en stor lagerlokal i Chicago med vansinniga druckna noise-jam-sessions som följd, och sedan nästan dött på väg därifrån. Förlåt, mamma för allt jag gör ditt oroshjärta men detta var vad som hände: en lastbil tvingade bilen framför vår Dangermouse-van att tvärbromsa, vi tvingades tvärbromsa, står still och BANG! blir vi påkörda bakifrån av en gigantisk "18-wheeler", chaffören stirrar ner i golvet och börjar inte ens bromsa. Hade det inte suttit en stålbur i bagagerummet för att skydda instrumenten så hade det inte blivit fler V&O-spelningar, kyssar, skratt, IPA´s eller blogginlägg. Bruce och Joel skadades värst; nack- och ryggproblem som förhoppningsvis inte kommer följa dom alltför länge. Det sjukaste av allt (och detta har verkligen ruckat på min oomkullrunkeliga världsbild) var att jag låg ner på sätet när detta hände (som vi har gjort nästan hela resan eftersom det annars inte skulle ha blivit någon sömn överhuvudtaget) och halvsov. Knappt 10 minuter innan olyckan fick jag en stark förnimmelse utav att något skulle hända så jag spände fast mig- för allra första gången under hela resan. Hade jag inte gjort det skulle jag ha flugit ut genom framrutan. Jag vet inte om jag är värd all denna tur. Eller tur-i-oturen snarare.

Nu har vi iaf en dag kvar i Denton. En komma hem/farvälfest och sen Austin för hela slanten. En veckas slant. Sen ses vi igen, kära svenskar. Vi har saknat er. Ibland. Oftast har det dock inte funnits tid till eftertanke och satan-i-gatan vad skönt det har känts. Det finns ju en svensk vinter att smälta USA under alldeles runt kröken. Väl mött där. Jag har tusentals nya historier att berätta, öppna glöggen. Per