Heima.

Europa. Varför säger man Europa när man oftast menar 'Europa-söder-om-Skandinavien'? I alla fall, vi är fortfarande i det egentliga Europa men inte längre i EUROPA. Eller: vi är hemma. Om nu hemma är Sverige. Om nu hemma är Malmö.

Vi missade ju, givetvis, färjan som skulle ta oss från Tyskland till Trelleborg. Stående på Autobahn i en bilkö av bibliska proportioner med öron röda av hat och stress kom vi på att det alltid existerar en plan B. Vi tjyvsvängde av från mittfåran och tog oss i farten över Puttgarten-sundet och därefter hela vägen över Öresund och landade i Malmö före Trelleborgs-färjan anlänt till Svedala. Ett logiskt och oväntat slut på en resa där ingenting har blivit som vi trodde det skulle bli. Men vi har tillryggalagt vad vi skulle tillryggalägga och som jag själv så ofta har påpekat: '...har du någonsin ångrat en resa?' Och det har man ju nästan aldrig.

Som i en bisats följer lite avslutande Flash Van-nyheter: den svenska husbilsflottans stolthet blev försmädligt skändad i det annars så vänliga Aix-en-Provence- två stora blå penisar pryder nu den högra- den redan fula, sidan. Avgasläckaget verkar mirakulöst ha självläkt. Motorn låter märkligt, men går ännu stadigt. Ett fönster saknas nu på "loftet"; kanske var det snoppmålaren som tog en trofé, vi vet inte riktigt.

Motoboy går förbi på Bergsgatan och allt är som förut i Malmö. Det är både bra och dåligt, som det mesta här i världen. Solen är varm mot fönstret och alldeles strax är det svensk sommar: det är både bra och dåligt men nästan bara bra. Vi syns snart, kära vänner. Salut!

P

FRANKRIKE! DET HETER JU INTE FRANKRIGE! JAG HAR LEVT I EN SKUGGVÄRLD! VARFÖR HAR ALDRIG NÅGON SAGT NÅGOT!? HUR FAN KAN JAG HA MISSAT DET? VAD I HELVETE, JAG ÄR SOM PÅNYTTFÖDD.

Per.

Uppåtdaterad

Vi är i Figueres, Spanien. Bilen: bortförd med el grua i Granada, dyrt. Påkörd, lugnt. Körd på lite olika Seats, lugnt. Har tagit oss till Valencia, tusen turistorter på kusten och Barcelona. Allt är fortfarande Flash. Allt är lite dimmmmmigt. Vi har varit borta en evighet, vad det verkar. Vem är jag? Jag längtar hem.
Alex är på Dali-museum, jag skriver ett CV. Oklart vilket som är mest surrealistiskt. Snart, eller strax, är vi tillbaka i Frankrige. Stormsteg mot Aix-en-Provence och fröken Lisa C. Det ska bli gutt. Jag är lite trött på alla tapas och billig tobak och por favor hit-och-dit. Nej...Fransmän ska det vara.


Hola bandhola. Per