Heidenstam och Hedenhös svinar vidare. Lejonhund. Lejoninna.

Grandiosa. Nej, Granja. Granada

Hej hej.
Granada. Flamencofest. Costa del Sol har passerats. Tjuvar passade på att sno med sig Alex mobil och 100 euro när vi nakenbadade. Somliga straffar Gud genast. Tjuvarna fastnade inte på bild men väl nakenbadarna. Bevis ovan. Granada nu, det är fantastiskt romantiskt här. Ingen romans dock. Karin, var är du? Alla vackra, vuxna, ogifta kvinnor mellan 30 och 40, var är ni? Vart ska vi?
Vi ska uppåt En racion de tapa för varje drink. On y va, för tusan!

Glad Valborg by the by! Grattis Knugen! Grattis Världen!

Luego. P

En dag för länge sedan i det soliga Spanien.

Sevilla, Spain. Vi har varit på fiesta här i helgen. Dansat lite flamenco och klappat i händerna. Sevilla är fint. Som ett nyare, renare och kanske lite tråkigare Barcelona. Vin, tapas, svett och siesta. Musik om kvällarna och långa promenader längs floden. Det har blivit sjukt varmt här faktiskt. 37 grader om dagen, 25 om natten. Det är tur att inte resan har gått längs de amerikanska autostradorna denna gången så vi vore plufsiga nu. Svetten flödar likväl.
Tjurfäktning, tjurfäktningsartefakter. Överallt ser man spår av tjurar och hästar. Kvinnorna bär långa klänningar, männen svärd. Pikadorer rider över gatorna och droskorna flyttar turisterna. Många vackra ljud pryder Sevilla.

Bilen fortsätter att göra oss nervsvaga. Vi stannade flera dagar förra veckan i den, med våra mått mätt, fruktansvärt meningslösa staden Isla Cristina för att få hålet i cylinderlocket lagat. Skruvar hade rostat sönder och mycket behövdes tydligen åtgärdas vilket knappast förvånar längre. När fredagens maratonmek var över begav vi oss mot la Fiesta bara för att hitta oss stående längs motorvägen en halvtimme senare, i samma stund som solen slutade skina. Vi ringde, nej, mina föräldrar ringde, en bärgare som infann sig efter, ja, en två, tre timmar och bara tryckte lite på några tändstift och på någon slags dosa och så kunde vi åka. Gamla bilar ain't for the fainthearted.

Vad ska hända för våra vägriddare nu? Den som det visste. Kanske åker vi söderöver, över sundet, men vi har inte bestämt oss ännu. Dialogen mellan den vuxna, eftertänksamma och den ap-impulsiva delen av personligheten är inte riktigt klar. Frågan lyder... Öster... eller Söder..?

Sommaren väntar er. Vi kommer snart tillbaka. Ja, det gör vi. Kärlek stor.

Mer av det goda i livet

Lagos, Algarve.

...Och så var de endast två. Inte bara resebloggsinläggen, utan även resekamraterna. Männen stannar, kvinnan återvänder hem. Det är tråkigt, men logiskt och kanske nödvändigt. Saker tar tid. Bloggar, exempelvis, kan ta oväntat lång tid. Dagarna och nätterna sätter sig på tvären, lösenord slarvas bort, gmail-krav införs och plötsligt har sommaren klivit in på arenan. Ännu en liten tid förflyter, långsamt, och så plötsligt: slam! är väntan över och inläggens stund åter kommen.
Mellersta och södra Frankrige, Baskien, norra Portugal, omvägar i bergen och sen Lissabon. Åh, Lissabon. Staden som äntligen visade mig hur man går vilse. Lissabon gjorde resan till en resa igen. Det var Lissabon som blev hem och Evnita och Karin som for iväg på semester när planen lyfte mot Sverige. Värken i knäna efter kullerstens-serpentin-gränder, värken i huvudet dagen efter flyta-ut-på-gatan-barer, värken i ögonen efter vårsol-i-kakel-reflektioner och den ljuva värken i hjärtat som efter att ha hittat något nytt och vackert. Fröken Svinhufvud integrerades i sällskapet under årets mjukaste vecka tillsammans med Jordgubbs-Lisa och en lagom lång rad underbara portugiser. Ingenting saknades.
Några av er har säkert hört eller genom andra mentala processer förnimmat att den älskade husbilen, Flash Van, har börjat sväva på målet. På väg mot stranden på slingriga vägar förstod vi slutligen den fulla innebörden i körskolefrasen "se nu till att planera din körning..!" när bromsarna övergick till att existera endast som minne. 220 euros och möjligen några dagars avkortad livslängd p.g.a hjärtestress kostade insikten plus nya bromsar.
Nu kan vi stanna säkert men i övrigt är den framtida framfarten förfärligt osäker. Igår bestämde Alex och jag oss för att hostandet och den skumma lukten inuti kupén måste upphöra och tog sikte på en mechanico. Det visade sig att avgasröret hade lossnat halvvägs ut från motorn. Vi fick svetshjälp, en kortfattad version av Flash Vans reperationshistoria och en halv garanti att kunna fortsätta åtminstone ett tag till. En parisisk parafras: hon vacklar men stannar inte. Inte riktigt ännu.
Nu står solen i zenit och yours truly går till loungecafé för svalka och stout. Men snart blir det sent och mörkret lägger sig, då blir det genast höstkallt. Samma effekt har skuggorna om dagen. I Portugal härskar alla årstider, samtidigt. Vi färdas söderut, alltid söderut, så länge som hjulen bär oss. Marocko, Bosnien, Polen. Nägonstans blir vi säkerligen stående. Kanske är det på den platsen den egentliga resan begynner och vi kan sluta börja.

I detta nu som är lördagen den 17e i nådens år 2010 leker vi språkresestudenter i Lagos. Stämningen är flatliners, lås och regn.

xoxo

P

google

hej google