Sevilla, Spain. Vi har varit på fiesta här i helgen. Dansat lite flamenco och klappat i händerna. Sevilla är fint. Som ett nyare, renare och kanske lite tråkigare Barcelona. Vin, tapas, svett och siesta. Musik om kvällarna och långa promenader längs floden. Det har blivit sjukt varmt här faktiskt. 37 grader om dagen, 25 om natten. Det är tur att inte resan har gått längs de amerikanska autostradorna denna gången så vi vore plufsiga nu. Svetten flödar likväl.
Tjurfäktning, tjurfäktningsartefakter. Överallt ser man spår av tjurar och hästar. Kvinnorna bär långa klänningar, männen svärd. Pikadorer rider över gatorna och droskorna flyttar turisterna. Många vackra ljud pryder Sevilla.
Bilen fortsätter att göra oss nervsvaga. Vi stannade flera dagar förra veckan i den, med våra mått mätt, fruktansvärt meningslösa staden Isla Cristina för att få hålet i cylinderlocket lagat. Skruvar hade rostat sönder och mycket behövdes tydligen åtgärdas vilket knappast förvånar längre. När fredagens maratonmek var över begav vi oss mot la Fiesta bara för att hitta oss stående längs motorvägen en halvtimme senare, i samma stund som solen slutade skina. Vi ringde, nej, mina föräldrar ringde, en bärgare som infann sig efter, ja, en två, tre timmar och bara tryckte lite på några tändstift och på någon slags dosa och så kunde vi åka. Gamla bilar ain't for the fainthearted.
Vad ska hända för våra vägriddare nu? Den som det visste. Kanske åker vi söderöver, över sundet, men vi har inte bestämt oss ännu. Dialogen mellan den vuxna, eftertänksamma och den ap-impulsiva delen av personligheten är inte riktigt klar. Frågan lyder... Öster... eller Söder..?
Sommaren väntar er. Vi kommer snart tillbaka. Ja, det gör vi. Kärlek stor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar