måndag 24 maj 2010
Heima.
Europa. Varför säger man Europa när man oftast menar 'Europa-söder-om-Skandinavien'? I alla fall, vi är fortfarande i det egentliga Europa men inte längre i EUROPA. Eller: vi är hemma. Om nu hemma är Sverige. Om nu hemma är Malmö.
Vi missade ju, givetvis, färjan som skulle ta oss från Tyskland till Trelleborg. Stående på Autobahn i en bilkö av bibliska proportioner med öron röda av hat och stress kom vi på att det alltid existerar en plan B. Vi tjyvsvängde av från mittfåran och tog oss i farten över Puttgarten-sundet och därefter hela vägen över Öresund och landade i Malmö före Trelleborgs-färjan anlänt till Svedala. Ett logiskt och oväntat slut på en resa där ingenting har blivit som vi trodde det skulle bli. Men vi har tillryggalagt vad vi skulle tillryggalägga och som jag själv så ofta har påpekat: '...har du någonsin ångrat en resa?' Och det har man ju nästan aldrig.
Som i en bisats följer lite avslutande Flash Van-nyheter: den svenska husbilsflottans stolthet blev försmädligt skändad i det annars så vänliga Aix-en-Provence- två stora blå penisar pryder nu den högra- den redan fula, sidan. Avgasläckaget verkar mirakulöst ha självläkt. Motorn låter märkligt, men går ännu stadigt. Ett fönster saknas nu på "loftet"; kanske var det snoppmålaren som tog en trofé, vi vet inte riktigt.
Motoboy går förbi på Bergsgatan och allt är som förut i Malmö. Det är både bra och dåligt, som det mesta här i världen. Solen är varm mot fönstret och alldeles strax är det svensk sommar: det är både bra och dåligt men nästan bara bra. Vi syns snart, kära vänner. Salut!
P
Vi missade ju, givetvis, färjan som skulle ta oss från Tyskland till Trelleborg. Stående på Autobahn i en bilkö av bibliska proportioner med öron röda av hat och stress kom vi på att det alltid existerar en plan B. Vi tjyvsvängde av från mittfåran och tog oss i farten över Puttgarten-sundet och därefter hela vägen över Öresund och landade i Malmö före Trelleborgs-färjan anlänt till Svedala. Ett logiskt och oväntat slut på en resa där ingenting har blivit som vi trodde det skulle bli. Men vi har tillryggalagt vad vi skulle tillryggalägga och som jag själv så ofta har påpekat: '...har du någonsin ångrat en resa?' Och det har man ju nästan aldrig.
Som i en bisats följer lite avslutande Flash Van-nyheter: den svenska husbilsflottans stolthet blev försmädligt skändad i det annars så vänliga Aix-en-Provence- två stora blå penisar pryder nu den högra- den redan fula, sidan. Avgasläckaget verkar mirakulöst ha självläkt. Motorn låter märkligt, men går ännu stadigt. Ett fönster saknas nu på "loftet"; kanske var det snoppmålaren som tog en trofé, vi vet inte riktigt.
Motoboy går förbi på Bergsgatan och allt är som förut i Malmö. Det är både bra och dåligt, som det mesta här i världen. Solen är varm mot fönstret och alldeles strax är det svensk sommar: det är både bra och dåligt men nästan bara bra. Vi syns snart, kära vänner. Salut!
P
onsdag 12 maj 2010
Uppåtdaterad
Vi är i Figueres, Spanien. Bilen: bortförd med el grua i Granada, dyrt. Påkörd, lugnt. Körd på lite olika Seats, lugnt. Har tagit oss till Valencia, tusen turistorter på kusten och Barcelona. Allt är fortfarande Flash. Allt är lite dimmmmmigt. Vi har varit borta en evighet, vad det verkar. Vem är jag? Jag längtar hem.
Alex är på Dali-museum, jag skriver ett CV. Oklart vilket som är mest surrealistiskt. Snart, eller strax, är vi tillbaka i Frankrige. Stormsteg mot Aix-en-Provence och fröken Lisa C. Det ska bli gutt. Jag är lite trött på alla tapas och billig tobak och por favor hit-och-dit. Nej...Fransmän ska det vara.
Hola bandhola. Per
Alex är på Dali-museum, jag skriver ett CV. Oklart vilket som är mest surrealistiskt. Snart, eller strax, är vi tillbaka i Frankrige. Stormsteg mot Aix-en-Provence och fröken Lisa C. Det ska bli gutt. Jag är lite trött på alla tapas och billig tobak och por favor hit-och-dit. Nej...Fransmän ska det vara.
Hola bandhola. Per
fredag 30 april 2010
Grandiosa. Nej, Granja. Granada
Hej hej.
Granada. Flamencofest. Costa del Sol har passerats. Tjuvar passade på att sno med sig Alex mobil och 100 euro när vi nakenbadade. Somliga straffar Gud genast. Tjuvarna fastnade inte på bild men väl nakenbadarna. Bevis ovan. Granada nu, det är fantastiskt romantiskt här. Ingen romans dock. Karin, var är du? Alla vackra, vuxna, ogifta kvinnor mellan 30 och 40, var är ni? Vart ska vi?
Vi ska uppåt En racion de tapa för varje drink. On y va, för tusan!
Glad Valborg by the by! Grattis Knugen! Grattis Världen!
Luego. P
Granada. Flamencofest. Costa del Sol har passerats. Tjuvar passade på att sno med sig Alex mobil och 100 euro när vi nakenbadade. Somliga straffar Gud genast. Tjuvarna fastnade inte på bild men väl nakenbadarna. Bevis ovan. Granada nu, det är fantastiskt romantiskt här. Ingen romans dock. Karin, var är du? Alla vackra, vuxna, ogifta kvinnor mellan 30 och 40, var är ni? Vart ska vi?
Vi ska uppåt En racion de tapa för varje drink. On y va, för tusan!
Glad Valborg by the by! Grattis Knugen! Grattis Världen!
Luego. P
tisdag 27 april 2010
En dag för länge sedan i det soliga Spanien.
Sevilla, Spain. Vi har varit på fiesta här i helgen. Dansat lite flamenco och klappat i händerna. Sevilla är fint. Som ett nyare, renare och kanske lite tråkigare Barcelona. Vin, tapas, svett och siesta. Musik om kvällarna och långa promenader längs floden. Det har blivit sjukt varmt här faktiskt. 37 grader om dagen, 25 om natten. Det är tur att inte resan har gått längs de amerikanska autostradorna denna gången så vi vore plufsiga nu. Svetten flödar likväl.
Tjurfäktning, tjurfäktningsartefakter. Överallt ser man spår av tjurar och hästar. Kvinnorna bär långa klänningar, männen svärd. Pikadorer rider över gatorna och droskorna flyttar turisterna. Många vackra ljud pryder Sevilla.
Bilen fortsätter att göra oss nervsvaga. Vi stannade flera dagar förra veckan i den, med våra mått mätt, fruktansvärt meningslösa staden Isla Cristina för att få hålet i cylinderlocket lagat. Skruvar hade rostat sönder och mycket behövdes tydligen åtgärdas vilket knappast förvånar längre. När fredagens maratonmek var över begav vi oss mot la Fiesta bara för att hitta oss stående längs motorvägen en halvtimme senare, i samma stund som solen slutade skina. Vi ringde, nej, mina föräldrar ringde, en bärgare som infann sig efter, ja, en två, tre timmar och bara tryckte lite på några tändstift och på någon slags dosa och så kunde vi åka. Gamla bilar ain't for the fainthearted.
Vad ska hända för våra vägriddare nu? Den som det visste. Kanske åker vi söderöver, över sundet, men vi har inte bestämt oss ännu. Dialogen mellan den vuxna, eftertänksamma och den ap-impulsiva delen av personligheten är inte riktigt klar. Frågan lyder... Öster... eller Söder..?
Sommaren väntar er. Vi kommer snart tillbaka. Ja, det gör vi. Kärlek stor.
Tjurfäktning, tjurfäktningsartefakter. Överallt ser man spår av tjurar och hästar. Kvinnorna bär långa klänningar, männen svärd. Pikadorer rider över gatorna och droskorna flyttar turisterna. Många vackra ljud pryder Sevilla.
Bilen fortsätter att göra oss nervsvaga. Vi stannade flera dagar förra veckan i den, med våra mått mätt, fruktansvärt meningslösa staden Isla Cristina för att få hålet i cylinderlocket lagat. Skruvar hade rostat sönder och mycket behövdes tydligen åtgärdas vilket knappast förvånar längre. När fredagens maratonmek var över begav vi oss mot la Fiesta bara för att hitta oss stående längs motorvägen en halvtimme senare, i samma stund som solen slutade skina. Vi ringde, nej, mina föräldrar ringde, en bärgare som infann sig efter, ja, en två, tre timmar och bara tryckte lite på några tändstift och på någon slags dosa och så kunde vi åka. Gamla bilar ain't for the fainthearted.
Vad ska hända för våra vägriddare nu? Den som det visste. Kanske åker vi söderöver, över sundet, men vi har inte bestämt oss ännu. Dialogen mellan den vuxna, eftertänksamma och den ap-impulsiva delen av personligheten är inte riktigt klar. Frågan lyder... Öster... eller Söder..?
Sommaren väntar er. Vi kommer snart tillbaka. Ja, det gör vi. Kärlek stor.
torsdag 22 april 2010
lördag 17 april 2010
Lagos, Algarve.
...Och så var de endast två. Inte bara resebloggsinläggen, utan även resekamraterna. Männen stannar, kvinnan återvänder hem. Det är tråkigt, men logiskt och kanske nödvändigt. Saker tar tid. Bloggar, exempelvis, kan ta oväntat lång tid. Dagarna och nätterna sätter sig på tvären, lösenord slarvas bort, gmail-krav införs och plötsligt har sommaren klivit in på arenan. Ännu en liten tid förflyter, långsamt, och så plötsligt: slam! är väntan över och inläggens stund åter kommen.
Mellersta och södra Frankrige, Baskien, norra Portugal, omvägar i bergen och sen Lissabon. Åh, Lissabon. Staden som äntligen visade mig hur man går vilse. Lissabon gjorde resan till en resa igen. Det var Lissabon som blev hem och Evnita och Karin som for iväg på semester när planen lyfte mot Sverige. Värken i knäna efter kullerstens-serpentin-gränder, värken i huvudet dagen efter flyta-ut-på-gatan-barer, värken i ögonen efter vårsol-i-kakel-reflektioner och den ljuva värken i hjärtat som efter att ha hittat något nytt och vackert. Fröken Svinhufvud integrerades i sällskapet under årets mjukaste vecka tillsammans med Jordgubbs-Lisa och en lagom lång rad underbara portugiser. Ingenting saknades.
Några av er har säkert hört eller genom andra mentala processer förnimmat att den älskade husbilen, Flash Van, har börjat sväva på målet. På väg mot stranden på slingriga vägar förstod vi slutligen den fulla innebörden i körskolefrasen "se nu till att planera din körning..!" när bromsarna övergick till att existera endast som minne. 220 euros och möjligen några dagars avkortad livslängd p.g.a hjärtestress kostade insikten plus nya bromsar.
Nu kan vi stanna säkert men i övrigt är den framtida framfarten förfärligt osäker. Igår bestämde Alex och jag oss för att hostandet och den skumma lukten inuti kupén måste upphöra och tog sikte på en mechanico. Det visade sig att avgasröret hade lossnat halvvägs ut från motorn. Vi fick svetshjälp, en kortfattad version av Flash Vans reperationshistoria och en halv garanti att kunna fortsätta åtminstone ett tag till. En parisisk parafras: hon vacklar men stannar inte. Inte riktigt ännu.
Nu står solen i zenit och yours truly går till loungecafé för svalka och stout. Men snart blir det sent och mörkret lägger sig, då blir det genast höstkallt. Samma effekt har skuggorna om dagen. I Portugal härskar alla årstider, samtidigt. Vi färdas söderut, alltid söderut, så länge som hjulen bär oss. Marocko, Bosnien, Polen. Nägonstans blir vi säkerligen stående. Kanske är det på den platsen den egentliga resan begynner och vi kan sluta börja.
I detta nu som är lördagen den 17e i nådens år 2010 leker vi språkresestudenter i Lagos. Stämningen är flatliners, lås och regn.
xoxo
P
Mellersta och södra Frankrige, Baskien, norra Portugal, omvägar i bergen och sen Lissabon. Åh, Lissabon. Staden som äntligen visade mig hur man går vilse. Lissabon gjorde resan till en resa igen. Det var Lissabon som blev hem och Evnita och Karin som for iväg på semester när planen lyfte mot Sverige. Värken i knäna efter kullerstens-serpentin-gränder, värken i huvudet dagen efter flyta-ut-på-gatan-barer, värken i ögonen efter vårsol-i-kakel-reflektioner och den ljuva värken i hjärtat som efter att ha hittat något nytt och vackert. Fröken Svinhufvud integrerades i sällskapet under årets mjukaste vecka tillsammans med Jordgubbs-Lisa och en lagom lång rad underbara portugiser. Ingenting saknades.
Några av er har säkert hört eller genom andra mentala processer förnimmat att den älskade husbilen, Flash Van, har börjat sväva på målet. På väg mot stranden på slingriga vägar förstod vi slutligen den fulla innebörden i körskolefrasen "se nu till att planera din körning..!" när bromsarna övergick till att existera endast som minne. 220 euros och möjligen några dagars avkortad livslängd p.g.a hjärtestress kostade insikten plus nya bromsar.
Nu kan vi stanna säkert men i övrigt är den framtida framfarten förfärligt osäker. Igår bestämde Alex och jag oss för att hostandet och den skumma lukten inuti kupén måste upphöra och tog sikte på en mechanico. Det visade sig att avgasröret hade lossnat halvvägs ut från motorn. Vi fick svetshjälp, en kortfattad version av Flash Vans reperationshistoria och en halv garanti att kunna fortsätta åtminstone ett tag till. En parisisk parafras: hon vacklar men stannar inte. Inte riktigt ännu.
Nu står solen i zenit och yours truly går till loungecafé för svalka och stout. Men snart blir det sent och mörkret lägger sig, då blir det genast höstkallt. Samma effekt har skuggorna om dagen. I Portugal härskar alla årstider, samtidigt. Vi färdas söderut, alltid söderut, så länge som hjulen bär oss. Marocko, Bosnien, Polen. Nägonstans blir vi säkerligen stående. Kanske är det på den platsen den egentliga resan begynner och vi kan sluta börja.
I detta nu som är lördagen den 17e i nådens år 2010 leker vi språkresestudenter i Lagos. Stämningen är flatliners, lås och regn.
xoxo
P
torsdag 15 april 2010
måndag 15 mars 2010
Normandie, France, Europe.
Liceaux... The race is on. Motorn puttrar som ballonger, gasolen luktar hemtrevligt och farligt, sängarna knakar och buteljerna korkas. Upp, alltid upp, och söderut. Idag blev det plötsligt tidig sommar i norra Frankrige och för första gången lyckades vi stiga upp innan lunch. Kokade vita bönor och stekte omelette för frukost i den normandiska bokskogen, tvingades blåsa in kyla istället för värme i kupén, tvingades bära T-shirt istället för vinterrock.
Varje dag blir resan vackrare och roligare. Musiken också. Egentligen är det bara en dag (plus en natt, kanske...) som vi spenderat med arbete- och om vi ska vara blodigt ärliga bara en timme av den dagen- men vi går hur som helst framåt, uppåt med varje muskel och parameter. Omkring mig arbetar Mc Donald's-personalen med högljudda skrik, för en kvart sen var det Herresäten och nötkreatur. Livet är overkligt och logiskt. Belgien var förresten fantastiskt. Gent... Öl- stereotypt skummandes, hus- ståtligt Hansafasadparaderandes, kanaler- typiskt månljusglimmandes. Tyskland var som Skåne, snön låg ännu kvar så vi kunde inte göra annat än passera, Holland en övergångsfas. Men Frankrige, åh Frankrige. Tänkte lägga upp lite bilder och musikexempel men hittar inte sladden. Evnita går på toaletten och försvinner. Hamburgaroset letar sig upp i hjärnan, våren rasar utanför. Roar mig med att tala engelska med överdriven fransk accent, städerskorna skrattar. Det har inte gått en vecka men veckan upplevs som månader. Resan upplevs som ett upplevande. Oroa er inte, oroshjärtan- vi har det väldigt bra. Men vi saknar er, lite, ibland.
P
Varje dag blir resan vackrare och roligare. Musiken också. Egentligen är det bara en dag (plus en natt, kanske...) som vi spenderat med arbete- och om vi ska vara blodigt ärliga bara en timme av den dagen- men vi går hur som helst framåt, uppåt med varje muskel och parameter. Omkring mig arbetar Mc Donald's-personalen med högljudda skrik, för en kvart sen var det Herresäten och nötkreatur. Livet är overkligt och logiskt. Belgien var förresten fantastiskt. Gent... Öl- stereotypt skummandes, hus- ståtligt Hansafasadparaderandes, kanaler- typiskt månljusglimmandes. Tyskland var som Skåne, snön låg ännu kvar så vi kunde inte göra annat än passera, Holland en övergångsfas. Men Frankrige, åh Frankrige. Tänkte lägga upp lite bilder och musikexempel men hittar inte sladden. Evnita går på toaletten och försvinner. Hamburgaroset letar sig upp i hjärnan, våren rasar utanför. Roar mig med att tala engelska med överdriven fransk accent, städerskorna skrattar. Det har inte gått en vecka men veckan upplevs som månader. Resan upplevs som ett upplevande. Oroa er inte, oroshjärtan- vi har det väldigt bra. Men vi saknar er, lite, ibland.
P
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)