Brrrrnin´ man

På andra sidan Burning Man. Oh me, oh my. Vi har just flytt öknen efter en dag med vansinniga sandstormar. Det är pulveriserad sten överallt- i drivor på instrumentpanelen, i varje rynka och på varenda kvadratmillimeter av varenda ägodel vi har kvar. Det är ingen som klagar dock. Vi sätter på "Kentucky" med Louvin Brothers istället och skrattar åt varandras blågråa uppenbarelser... Om jag tvingades välja en enda plats i tiden, i världen att tillbringa mitt liv på hade det utan tvekan blivit denna delen av Black Rock Desert, just denna veckan. Ett gigantiskt psykadeliskt flyktingläger mitt ute i öknen, 50000 vansinniga men vansinnigt roliga människor, de största och mest bisarra konstverken jag lagt ögonen på och mer naket än det är möjligt att fantisera fram. Vi har sannolikt sett fler/mer kropp och knåp under dessa 4 dagar än vi (sammanlagt) har gjort tidigare. Ord kommer tyvärr inte ens i närheten utav verkligheten i detta fall så jag föreslår att ni gör lite egna youtube-sökningar de närmaste dagarna. Och samtidigt att ni skriver en "note-to-self"-lapp om att köpa biljetter till nästa års festival för jag tror inte att någonting, någonsin kan bli mer minnesvärt än det här. Om inte annat så är denna tillställning användbar för att återfå något slags hopp om mänskligheten. Liberalismen.
Nog om detta, det blir berättelser så småningom. Nu är det dags för San Fransisco. Och Evnita. Sådant. Vi mår fortfarande fantastiskt. Vi sjunger fortfarande Karoake och dryckesvisor på våra ukes. Och vi älskar fortfarande det här skruvade landet. Hej!